Boktips

Glad och lässugen Samira

Den här gången kommer boktipset från vännen Inger L som för en tid sedan tipsade oss om boken "Born a crime" skriven av den världsberömde sydafrikanske komikern Trevor Noah.

Hans mor är xhosa och pappan schweizare och vid tiden för hans födelse i Johannesburg, under apartheidregimen, var en sådan förening belagd med fängelsestraff – därav bokens titel. 

Trevo har gjort en makalös livsresa från den fattiga uppväxten i Johannesburg till att idag vara värd för det mycket populära amerikanska teveprogrammet ”The Daily Show”. Vill ni kika på det och se honom in action så finns massor med klipp på youtube.com

Nu är boken införskaffad och vi har redan kommit en bra bit in i boken. Förutom att den förstås är kul och underhållande i bästa Trevor-stil är den också intressant ur ett historiskt perspektiv och skildrar övergången från apartheidsamhället till en ung demokrati och början på The Rainbow Nation - allt sett ur perspektivet från en pojke/ung man med ursprung och gener från olika kulturer och världsdelar.

ILTM - International Luxury Travel Market

Härom dagen besökte vi ett stort och spännande lyxresekonvent här i Kapstaden. Organisationen ILTM (deras webb hittar ni HÄR) anordnar dessa konvent på några ställen runt om i världen varje år och sammanför intressenter inom ämnet lyxresor för att skapa kontakter och utbyta erfarenheter, tips och idéer, och givetvis stimulera resandet.


Konventet inleddes med en lunch på färgstarka Gold inne i centrala Kapstaden. Den stora restaurangen, som normalt bara är kvällsöppen, hade abonnerats och här trakterades vi både allsköns spännande afrikansk mat, utmärkta sydafrikanska viner, sång och dans och högtidliga öppningstal från representanter för City of Cape Town och organisatörerna. Det gavs förstås också tid för mingel med flitigt utbytande av visitkort. Allt under ledning av dagens konferencier, skådespelaren/tv-presentatören/artisten Jason Greer och med intessanta gästtalaren och entreprenören Swaady Martin (se bilden) som ett av huvudnumren.

Det är verkligen roligt och viktigt för Kapstaden och Sydafrika att denna typ av event går av stapeln här och bokstavligen sätter staden, landet och kontinenten på kartan för resebranschen.

Den mesta tiden under konventets tre dagar ägnades åt individuella möten då afrikanska utställare (främst förstklassiga hotell, resorts, safarilodger, flyg- och tågbolag och researrangörer) mötte resebyrårepresentanter, researrangörer och "lyxmedia" från hela världen för att sälja in vad de har att erbjuda världens mest kräsna och välbeställda resenärer.


Det blev spännande och givande dagar för oss och resulterade i många kontakter som vi hoppas få möjlighet att använda oss av framöver i vårt arbete.

Och som vanligt kommer ni förr eller senare att få läsa här på bloggen om det vi upplever i Afrika i allmänhet och Sydafrika i synnerhet.

Härliga erbjudanden under Restaurant Week!

Just nu, och fram till den 6 maj, pågår denna aktivitet i Kapstaden, Kapstadens vindistrikt, Johannesburg, Durban och Pretoria. Mer än 100 restauranger deltar och konceptet är följande:
grundpriset för lunch är R150 per person och middag R250. Om ni hittar en eller flera röda stjärnor vid restaurangens namn får ni göra ett tillägg på R50 per stjärna.

Vad får man då för pengarna? Under Frequently Asked Question finner vi svaret:

The ‘Restaurant Week menu’ is the special lunch or dinner menu which the restaurant has prepared especially for Restaurant Week. It is published in our booking system, under 'menu' on the left side after clicking on the restaurant. This way you can already look into the menu you will be served, prior to visiting the restaurant. Lunch is a minimum of 2 courses and dinner a minimum of 3 courses, excluding beverages. If a restaurant has not published a menu, it means that a daily or chalkboard menu will be displayed at arrival in the restaurant. Drinks are not included in the Restaurant Week menu price. However, some restaurants might serve an aperitif on the house or a special wine pairing at reduced prices.

I vindistrikten medverkar bland andra dessa restauranger: 96 Winery Road (inget tillägg!), Delheim, Glen Carlou, Jardine, Jordan, Neethlingshof, SALT och The Country Kitchen.

Inne i Kapstaden hittar vi bland många andra Greenhouse, Janse & Co (fd The Kitchen at La Maison), Myoga, Nobu, Reunem’s at One&Only och The Granary Café at The Silo Hotel.

HÄR hittar ni hemsidan med alla restauranger, massor med info och bokningsmöjlighet!

Bon appétit!

Vinprovning och sensommarlunch i Kapstadens vindistrikt

I onsdags var vi ett gäng som besökte Ian Naudé Family Wines på Blaauwklippen Road i Stellenbosch för en provning av hans högklassiga viner.

Ian har jobbat som vinmakare i många länder runt om i världen men på senare år återvänt till Sydafrika och är numera sin egen. Han köper upp de högklassiga druvor han finner bäst lämpade för sina viner, oftast druvor från mycket gamla vinodlingar runt om i Kapstadens vindistrikt, och gör både så kallade "single cultivar wines", dvs viner gjorda på endast en druvsort och "blends" där flera druvsorter blandats.

Allra mest känd är han för det som Björn skämtsamt brukar kalla för "single cultivar blends", dvs ett vin gjort på endast en druvsort med av druvor som hämtats från olika områden med helt olika odlingsförhållanden (terroir).

Det blev en mycket trevlig förmiddag och påfyllning av vinförråden hemma. Efter provningen åkte vi till närliggande och utmärkta restaurangen Mont Marie och åt en härligt god lunch.

Pizza & wine festival

Nu till helgen, den 21-22 april, är det Pizza & Wine Festival på vingården Vergenoegd, där vår svenskkoloni tidigare brukade spela boule på onsdagar innan det blev ägarbyte och ombyggnation av hela gården. Vergenoegd är också känd för sin roliga ankparad med en massa ankor som släpps ut i vingården varje dag för att äta upp sniglarna som annars förstör vinrankorna och druvorna.

HÄR kan ni läsa mer om helgens festival!

Specialerbjudande på La Petite Colombe

Nu när vi går mot höst, vinter och lågsäsong här i Kapstaden börjar många restauranger locka med härliga specialerbjudanden. Först ut i raden bland gourmetrestaurangerna är nya krogen La Petite Colombe i Franschhoek där vi avnjöt en underbar provsmakningsmeny tidigare under säsongen (se vårt blogginlägg HÄR). Så här skriver de:

We are celebrating our arrival in Franschhoek by offering a fantastic weekday special. Gather some of your top clients, friends, family and/or colleagues and enjoy some of the Cape’s finest food and wine.

R 395 per person | 4-courses

Weekday lunch only.

Valid until 31 August 2018.

Excludes public holidays.

Bookings via our website www.lapetitecolombe.com

Skynda fynda!

Härligt sensommarväder i Kapstaden

Somaren lider långsamt mot sitt slut här i vindistrikten men än så länge har vi varma, soliga dagar och igår kväll var det faktiskt hela 21 grader utomhus när vi satt och tog ett sista glas vin på terrassen klockan elva på kvällen. Termometerbilden ovan är tagen i vår bil idag på eftermiddagen utanför vårt hus i Somerset West, och uppe i Stellenbosch var det till och med en bit över 30 grader idag.

Sakta, sakta börjar också träd och vinrankor skifta till vackra höstfärger. Det ska vi visa bilder på lite längre fram när färgerna hunnit bli mer intensiva.


På onsdag ser det äntligen ut att komma rejält med regn, vilket vi alla gläder oss åt. Efterlängtat av både folk och fä - och inte minst av våra snustorra trädgårdar. Många av oss har installerat eller byggt olika anordningar för att ta vara på så mycket regnvatten som möjligt. På vår terrass leds regnvattnet från ett av stuprören ner i vår swimmingpool numera, vilket har gjort den härligt välfylld trots torkan. Och på bilderna ser ni några exempel på andra anordningar Björn har konstruerat för regnvatteninsamling.
Vi är redo för regnet på onsdag!

Vår resa till Argentina och Antarktiska övärlden - del 2

Vårt fartyg Silver Cloud för ankar utanför Stromness, Sydgeorgien

Vi hade tjugo experter med oss ombord som utgjorde vårt ”expedition team”. De är välmeriterade naturforskare, biologer, ornitologer och historiker från USA, Australien, Tyskland och Storbritannien med lång erfarenhet från Antarktis. De ledde alla våra expeditioner iland och höll spännande föredrag när vi var till sjöss. 

Teamet körde också våra tjugo zodiacs som vi sjösatte för att komma iland på alla dessa, för det mesta obebodda, ställen i den antarktiska övärlden. Vid varje landstigning tog expeditionsteamet även iland tält, sovsäckar och proviant för flera dagar till oss alla, om vi skulle råka ut för ett plötsligt väderomslag och inte kunna återvända till fartyget med våra zodiacs enligt plan utan tvingas stanna iland i hårt väder ett tag.

Aggresiv sjöelefanthane

Vi var 122 passagerare och 218 i fartygets besättning så ni kan tänka er att vi blev väl omhändertagna. Gästerna kom från tretton olika länder med flest resenärer från USA, Storbritannien och Australien. Vi var fem svenska gäster ombord och faktiskt även en svensk medlem i expeditionsteamet, svenska Karin som är van zodiacskeppare med gedigen erfarenhet från expeditionskryssningar. Bland besättningen dominerade Filippinerna men här fanns också en hel del indier (bland annat vår elegante frackklädda butler Bryan som skämde bort oss i vår svit), två kineser, många östeuropéer, en mexikan, två marockaner, en peruan, en gudabenådad italiensk kock, med flera nationaliteter.
 

Vy över det lilla samhället på Tristan da Cunha från vårt fartyg

Lyckliga landstigare på Tristan

Samira med två kvinnor födda på ön Tristan

Efter Sydgeorgien spenderade vi tre dagar till sjöss innan vi var framme vid ytterligare en av resans höjdpunkter – Tristan da Cunha, världens mest avlägset bebodda ö med 2700 km till närmaste fastland (Kapstaden). Ögruppen ligger ungefär mitt emellan Sydamerika och Afrika. På Tristan bor bara lite drygt 300 invånare och en handfull efternamn dominerar. Dessa härstammar från män som på olika sätt hamnat på ön; engelska soldater som under början av 1800-talet var stationerade här men även några förlista holländska och italienska val- och sälfångare. Männen hämtade färgade kvinnor (av asiatiskt, afrikanskt och europeiskt ursprung) från ön Saint Helena att bilda familj med så Tristans invånare är verkligen färgstarka. Enda sättet för en utomstående att kunna slå sig ner på ön idag är i princip att gifta in sig i någon av dessa släkter. 

Atlantic yellownosed albatross

Tristan är en rund vulkanö med höga klippor och en byggd hamn som för det mesta är omöjlig att ta sig in i på grund av höga Atlantdyningar. De flesta kryssningsfartyg får nöja sig med att beskåda ön på håll och öborna får bara besök av några få fartyg varje år. Hela vägen mot Tristan var vi jagade av ett nytt oväder med starka vindar men kapten satte högsta fart och det möjliggjorde faktiskt för oss att kunna gå ner i våra zodiacs och vara iland i ungefär fyra timmar. Otroligt spännande! Lugnt väder, strålande sol och 20 grader varmt. Vi minglade med de vänliga öborna, tittade nyfiket in i deras pyttelilla livsmedelsbutik, skola, café och turistinformation och handlade allt möjligt onödigt för att stötta deras ekonomi. På eftermiddagen hann vi också göra ett besök på obebodda Nightingale Island, en annan vulkanö i Tristan da Cunhas ögrupp, där det beräknas finnas runt en miljon häckande sjöfåglar varav många är mycket sällsynta och utrotningshotade. 

Atlantpingvin

På nära håll kunde vi bland annat njuta av ”Atlantic yellow-nosed albatross” som vi på svenska kallar för mindre albatross. Den vackra svartvita fågeln identifieras av en tydlig gul rand längs med sin stora svarta näbb som slutar i en liten skär spets. Här hittade vi också masor med sälar och många roliga och orädda Atlantpingviner med sina karaktäristiska gula “punkiga” frisyrer. Om vi damer tycker att vi ibland kan ha “a bad hair day” så ligger vi rejält i lä jämfört med dessa små tofspingviner. Inaccessible Island och Gough Island i samma ögrupp kom vi inte iland på eftersom oväder nummer två (med vindar på “bara” 28 sekundmeter) hade hunnit ikapp oss och Gough Island dessutom är utsedd till världsarv, vilket gör att det råder landstigningsförbud där. Enda undantaget är den väderstation som bemannas av sydafrikaner. De sätts iland en gång om året tillsammans med förnödenheter och byts ut mot ett nytt gäng efter att ha varit helt ensamma på ön i tolv månader.

Avslutningsvis spenderade vi fyra fina dygn till havs med intressanta föreläsningar, sköna spabesök, välbehövliga pass i fartygets gym, massor med härliga måltider (bland annat på fartygets utmärkta Relais & Chateaurestarang La Dame) och diverse tillställningar ute på pooldäck. Den 20 mars anlände vi till Kapstaden tidigt på morgonen i vackert gryningsljus. Det kändes fantastiskt att se det pampiga Taffelberget torna upp sig framför oss. Dagen efter lämnade vi Silver Cloud efter tre underbara veckor och tog en taxi hem till vårt hus i Somerset West. 
Himla praktiskt! 

Vår resa till Argentina och Antarktiska övärlden - del 1

"Vårt" fartyg Silver Cloud i hamnen i Ushuaia

 Nu äntligen har vi fått tid att skriva om den resa vi gjorde nyligen. Eftersom resan slutade här i Kapstaden känner vi att det platsar här på Sydafrikabloggen. Resan varade totalt i en hel månad så vi har delat upp den i två delar. Här kommer första delen:

Den häfiga poolen på Faena Hotel

Rojo Tango på Faena

Vi flög via Johannesburg till Sao Paulo i Brasilien och direkt vidare till Buenos Aires i Argentina. Där spenderade vi först fyra dagar, bland annat på boutiquehotellet Faena där vi också kunde njuta av en av stadens mest högklassiga tangoshower, Rojo Tango. Lokalen är liten och intim och artisterna utnyttjar varje yta, stundtals även ovanpå den långa bardisken. En sjumannaorkester ackompanjerar de tio dansarna och två sångarna.

Efter Buenos Aires flög vi vidare till staden Ushuaia i Eldslandet (Tierra del Fuego) längst ner i Patagonien på Argentinas sydspets. Staden ligger vid foten av bergskedjan Andernas sydligaste del, så de snöklädda bergstopparna utgör en häftig fond till staden. Vi bodde i två nätter på femstjärniga familjeägda hotellet Arakur Resort & Spa som liksom Faena ingår i The Leading Hotels of the World. 

I Ushuaia åkte vi på dagsutflykt med landrovers ut i vildmarken. Landskapet är verkligen hisnande vackert med snöklädda bergstoppar, brunröda torvmossar och stora djupblå sjöar som vi också fick ta en paddeltur på. Till lunch anordnade våra guider en asado (braai/BBQ) ute i det fria nere vid kanten av en sjö. När köttet grillades kom några små rävar och en vit skogskatt ut ur skogen och kikade nyfiket på oss och sniffade på dofterna från det grillade köttet.

Dagen efter vaknade vi upp till underbart solsken.  Vårt fartyg Silver Cloud hade kommit in kvällen innan och det blev vackra bilder från hotellterrassen med fartyget i hamnen och de snöklädda topparna i bakgrunden. 

Vårt sovrum i sviten

Efter en fin lunchbuffé på hotellet hämtades vi för färd ner till kryssningsfartyget.  När vår hyttdörr öppnades fick vi en rejäl överraskning: vi klev rakt in i en stor trevlig matsal med vardagsrum intill, och i nästa avdelning ett rejält sovrum plus den största walk-in closet vi någonsin sett – och två fullutrustade badrum. Vår eleganta frackklädda butler Bryan och ”suite attendant” Sachin var två väldigt trevliga killar från Indien. 
Bryan erbjud sig att packa upp vårt bagage, vilket vi vänligt men bestämt avböjde.

Stanley

Kryssningsäventyret inleddes med några dagar på olika öar som ingår i Falklandsöarna: New Island, Saunder’s Island och ön East Falkland med huvudstaden Stanley där cirka 2000 av Falklandsöarnas 3200 invånare bor. Här såg vi söta små pingviner av olika slag och även stora albatrosser med en massa duniga ungar. 

Efter nästan två dygn till sjöss anlände vi sedan till en av resans höjdpunkter – den antarktiska ön Sydgeorgien, känd för sitt makalösa djurliv.  När våra Zodiac-gummibåtar landade på stranden Salisbury Plain och vi vadade iland var det riktigt svårt att ta sig upp på stranden för alla nyfikna sälungar som hoppades att det var deras föräldrar som var på ingående, och alla kungspingviner som nyfiket ville inspektera de mystiska rödjackade ”jättefåglarna” som anlände till deras strand. 

Vi såg en koloni på sammanlagt cirka 80 000 par (alltså 160 000!!) kungspingviner som täckte stora delar av den jättestora stranden och en god bit upp på bergssluttningen – en av de mest spektakulära upplevelserna på jorden enligt våra medföljande Antarktisexperter och en syn man aldrig glömmer! De små sälungarna var helt bedårande söta men samtidigt är det hjärtskärande att de svagaste och senast födda dukar under när inte föräldrarna kommer tillbaka i tid eller rovfåglar tar dem. 



Vi stannade kvar i fem dagar på Sydgeorgien och besökte Salisbury Plain, Fortuna Bay, Gold Harbour, Cooper Bay, Drygalski Fjord, Godthul, Stromness (den valfångarstation där Ernest Shackleton stapplade in i maj år 1916 efter att ha seglat 800 sjömil i en liten livbåt och därefter korsat Sydgeorgiens snöklädda berg och glaciärer på ofattbara 36 timmar för att hämta hjälp till sina förlista kamrater på den obebodda Elefantön) och sist men inte minst Grytviken där Shackleton begravdes efter att han avlidit där år 1922. Förutom besök vid Shackletons grav och den gamla halvt förfallna valstationen i Grytviken blev det förstås spännande vildmarksmöten med många olika sorters pingviner, sälar, albatrosser och andra sällsynta sjöfåglar. 

Vi hade tur med vädret som var soligt varje dag och för det mesta utan hård blåst som annars kännetecknar vädret här. Förutom en dag då det blåste 40 sekundmeter - orkanstyrka med andra ord!!! Man brukar tala om Roaring 40s, Furious 50s och Screaming 60s när det gäller vindstyrkan i dessa områden och vi befann oss mitt emellan 50e och 60e breddgraden när orkanen drabbade oss. 
Men tack vare att dessa vindar nästan alltid är västliga och vårt fartyg befann sig öster om Sydgeorgien stannade våghöjden på ”bara” tre - fyra meter. Vi två klarade oss förvånansvärt bra men det var en del gäster som inte lämnade sina hytter den dagen och restaurangerna ombord stod ovanligt tomma. På seneftermiddagen mojnade vinden något och vi kunde gå nära den jättestora Nordenskjöld Glacier som var vackert solbelyst i eftermiddagssolen. Geologen och polarforskaren Otto Nordenskjöld, som ledde den första svenska Antarktisexpeditionen 1901-1904, döpte glaciären efter sig själv. 
Del 2 av vår resa kan ni läsa om här på bloggen om några dagar.

Nordenskjöldglaciären